Ibland stannar liksom allting... och man funderar vad det är för mening med allt som sker...

Just nu känns allt liksom meningslöst och tomt... jag vill tro på en framtid.. men den realistiska sidan av mig säger mig att jag borde gå och köpa in ännu en urna...

Solen skiner och det är varmt... men vad hjälper det jag fryser inombords för ännu en bit av mig dör sakteligen och ännu ett hål börjar spricka i hjärtat...

Jag vill så gärna tro på att mirakel kan ske - men just nu känns allt meningslöst svart och kallt

Älskar dig så mycket min lilla Ellen dellen så det gör ont i hjärtat , om du inte klarar dig hjärtat.. vem ska då gräva din fina grop färdigt... och vart var du på väg ?    

Jag förstår att Totte och Quno saknar henne där i deras hundhimmel - men snälla grabbar.. ta henne inte ifrån mig hon har så mycket värme glädje och kärlek kvar att sprida här hos oss...

Kom hem igen älskade vän    

Började projekt ommålning med en ödmjuk inställning... väggarna och dörrar och golv där nere är målade i en sjuhelsikes olika färger... bordellrött, babyblått, illgrönt och äckligt mörkbrunt. Jag tänkte för mig själv att nja var och en har ju sin smak.. smaken är som baken lite sådär.. men ju mer jag penslade över med vitt ja ju mer funderade jag över  att hur i helsike har dom som bott här innan tänkt när dom målade där nere i källaren, var dom färgblinda - eller hade dom inte råd att köpa färg  utan körde med inställningen man tager vad man haver och använde färgslattar och  därför målade en jäkla massa fula färger på väggar , dörrar och golv...

Nu ska det bli vitt vitt vitt  ljust och fräscht och sådär trevligt så man knappt vill lämna källarplan alls.

Inte en enda bamse källarspindel stötte jag på där nere, antar att dom saknar sin husse ( min fd sambo), han sa till mig : var snäll med spindlarna, oh yes svarade jag, jag dödar dom snabbt och smärtfritt med en rejäl smäck med softlan sköljmedelsflaskan och det ödet har alla spindlar jag hittat gått till mötes - deras renässanstid är över liksom. It´s Katrins place now - and it´s Katrins rules.

Veckorna går och livet rullar på, eftermiddagarna är ljusare det blir inte mörkt ute förrän vid 17.30 tiden och solen har börjat värma lite och jag hoppas verkligen tiden fortsätter att gå fort för nu vill jag ha vår bums meddetsamma saknar soldagarna på solsidan, fick en försmak av det igår och jisses vad jag njöt där ute, sippade kaffe och kände solen värma kinderna.

Var rädd om er !

Life is good