Och ett nytt år är redo att ta vid.

I år lämnade vår älskade nästan 12 år gamla Quno oss och flyttade till hundhimlen, Zelda och Spencer har kommit till vår flock, detta är sådana händelser som vi inte hade någon aning om i början av året. Vi saknar vår Quno än men samtidigt gläds vi åt Zelda och Spencer våra nykomlingar. Vi har en annorlunda flock idag, men Ellen och Daisy är ju "gamla i gänget" dvs dom två som är stommen i vår flock.

I år var det dax för en ny saunasamba i Tornedalen, åh vad roligt det var att träffa alla goa underbara vänner! Det var en intensiv resa men jag hann med mycket under dom få dagarna jag var där. Vi ses på 2012 års saunasamba kära vänner :)

Familjen annorlunda firar ett lite annorlunda nyår detta år - men det blir inte sämre för det, vi firar ihop och det ska bli mycket trevligt och vid tolvslaget skålar vi in ett nytt år och en annorlunda framtid, livet blir kanske inte alltid som man tänkt sig - men varför se det som ett  misslyckande, vi blickar framåt och gör det bästa av situationen. Vi vet inte hur framtiden blir - det har vi inte ens pratat om.. men vi ältar heller ej om det förflutna. Vi lever här och nu och tar en dag i sänder och det känns bra. Livet är för kort för att tjafsa bort.

Inatt släpper vi våra rislyktor upp på himlen och ser dom sväva iväg mot okänt mål - precis som våra liv.

Från oss alla till er alla:

Ett Gott Nytt År 2012

Var rädd om er - ni är värdefulla   

Kan inte låta bli att fundera på alla kommentarer som folk slänger ur sig åt en...

Jaha ska ni fira jul och nyår ihop ?

Jaha brukar ni äta kvällsmat ihop , ses ni verkligen nästan varje dag ? Ja du är ju för snäll

Nähä tävlar ni inte om vem som ger dom bästa och dyraste presenterna ?

Ja vi firar jul och nyår ihop och vi har inga problem med det , det är väl bra att barnen får vara tillsammans med bägge föräldrarna och ja vi äter kvällsmat ihop och nej jag är verkligen inte för snäll, för jag gör inget som jag inte vill göra..

Faktum är att vår familj må vara annorlunda, vi tjafsar inte om hos vem barnen ska vara, vi trivs med att äta kvällsmat ihop och kunna diskutera om hur våra dagar på jobbet, skolan mm varit samt planera kommande vecka.

Vi har inget behov av att tävla om vem som köper dom bästa eller dyraste presenterna, vi tycker sånt är så fjantigt.

Vi hjälps åt.

Vi behöver inget särskilt schema över vilka dagar Lilleman ska vara hos mamma eller pappa .Han bor hos mig ,men  han är mycket med pappa när jag jobbar eftersom jag jobbar rätt mycket kvällar. Och skulle jag vilja gå ut med mina väninnor så är det inga problem för då kan Lilleman vara hos pappa.

Och nej, efter ett 20 år långt förhållande har jag verkligen inget behov av att träffa någon ny - det är det sista jag tänker på! Det är faktiskt riktigt skönt att vara själv.

Livet blir precis det du gör det till och life is good i vår familjen annorlunda   

Vad fort detta året har gått...

Så är det snart jullov, skönt för alla barnen stora som små att få vila upp sig och koppla av. Jag är så stolt över mina 4 fina, goa , duktiga barn   

I år struntar vi i julavslutningen, jag har sagt ifrån på Lillemans skola, han ska vara ledig.

Han orkar inte med det stirriga omkring sig i kyrkan och denna termin har ju knappast varit trevlig för honom heller så vad sjutton ska ha behöva gå dit för då.

Vi ska inte vara med på någon julblomma till läraren heller - vad ska man köpa en blomma för till någon som betett sig på det viset.

Vi ska unna oss en härlig sovmorgon på torsdag och sedan ska vi ha myspysdag och fira jullovet med alla barnen här hemma.

Han kommer att börja på en toppenavdelning i januari, vilken underbar personal, det kändes så rätt när Lillemans pappa och jag besökte dom idag.

Imorgon ska Lilleman gå och hälsa på sin nya klass, hans förra assistent ska hämta honom och Lilleman är så himla lycklig och längtar till skolan.

Mycket har hänt detta år, särskilt dom sista månaderna... blod svett och tårar kan man väl sammanfatta det som, ett minst sagt turbulent år med stora omställningar i livet.

Men mycket har blivit till det bättre och jag trivs med att bo själv med barnen och hundarna i huset, inte ett gräl med barnens pappa på 4 månader inga sura miner, tvärtom vi kan skratta ihop, vi har roligt ihop vi ses mer nu än vi gjorde innan, istället för att irritera sig så längtar man till filmkvällar mm på helgerna. Vi ses så gott som varje dag, så våra barn har inte blivit förlorare på denna separation.

Vi hjälper varann och ställer upp för varann.

Vi bråkar inte om var barnen ska fira jul  / nyår - vi firar ihop istället så barnen får ha bägge föräldrarna.

Måtte 2012 bli ett lugnt år - det kan bara bli bättre   

Ikväll har vi all anledning att fira med tårta, jag visste att ni skulle fixa det sa en glad Lilleman.

Vi vann! Ja tragiskt nog så blev det vi mot dom på slutet och jag visste från hjärtat att denna ronden kommer vi att slå knockout - fanns ingen chans att dom skulle kunna slingra sig ur den soppan dom själv satt sig i.

Känslan att gå ut genom dörren på Stadshuset med ett stort jäkla leende på läpparna.. ja vilken feeling!

Väl förberedda klev vi in i sammanträdesrummet på BUN och la våra luntor med papper på bordet.

Med småbister min konstaterade ledningen : Jaaa vi har läst anmälan som ni gjort och jaaa där står det en hel del.

-Jajamen svarade vi kort och allvarligt och jag sa att nu är det slut, vår son ska INTE behandlas på detta sätt mer.

Rektorn försökte lätta upp stämningen försiktigt leende med orden: Jag tycker att vi har gjort ett bra jobb med er son.

Då blängde jag ilsket på henne och svarade vasst : Det tycker INTE vi , att klassläraren käftar emot en 8 åring och beter sig så illa som hon har gjort och provocerat honom så är det INTE något bra jobb!

Dom fick 45 minuter och skolchefens min blev allt mer bedrövlig ju mer vi berättade om allt som vår son varit med om, hur klassläraren kränkt vår äldre son och sagt till Lilleman att storebror är dum i huvudet som lärt sin lillebror fula ord, hur klassläraren sagt att ELAKA BARN hamnar i Lilla Skolan  ( en avdelning på skolan där det verkar vara helt underbar personal som KAN bemöta barn med särskilda behov). Vi lade fram dokument på bordet  om eländet.

På 45 minuter fick dom höra det helvete som vår son har genomlidit under en hel termin, hur vuxna sårat hans själ bit för bit med ilska, fula ord, konflikter och bestraffningar. Hur han alltid blivit syndabocken - även om han inte ens alla gånger verkligen varit skyldig till saker som hänt.

Denna gång hade inte rektorn några undanförklaringar att komma med och innan mötet var slut talade jag om att skolinspektionen vet allting, att jag varit i kontakt med dom i Malmö och att dom ser mycket allvarligt på detta.

Skolledningen vet nu hur det ligger till - och dom VET hur man ska bemöta barn med särskilda behov, nu hoppas vi innerligt att resten i ledet ska lära sig med för någonstans har det brustit i kommunikationen. Om dom på stadshuset vet hur man ska bemöta dessa barn - ja då måste även skolpersonalen få veta det.

På tisdag ska Lillemans pappa och jag gå och besöka den andra avdelningen dit vi ska flytta vår son, personalen jag talade med idag verkar helt fantastisk.

Han sa att dom som jobbar där har SJÄLV VALT att arbeta med dessa barn, att dom brinner för detta jobb och att barnen dom arbetar med är HÄRLIGA. Han beskrev hur man arbetar med elever som har Asperger - och jag visste direkt att denna mannen vet exakt vad han talar om...

Äntligen någon som förstår och vet... ni anar inte hur glada och lättade vi är - men även helt slutkörda för denna ronden den tog på krafterna.

Man ska aldrig ge sig - oavsett hur tung uppförsbacken må vara, det är värt allt slit, allt paragraf pluggande och allt detektivarbete via intranätet.

Nu kan vi pusta ut lite och ladda våra batterier - men vi  kommer att fortsätta hålla ögonen på skolan och ett uppföljningsmöte med skolledningen bokade vi redan in till februari, vi sa att vi vill träffas då och kolla upp hur det fungerar under vårterminen i skolan.

Lilleman hade sagt till sin assistent idag: Min Mamma och Pappa är på möte med skolledningen nu - och du kommer inte att få jobba som min assistent mer.

Hon hade svarat att hon minsann skulle jobba kvar länge med honom... hahahahaa  jag säger bara : Honey, skulle inte tro det!

För nu är det bara en vecka kvar av gamla eländet - sedan börjar en ny bättre tid, med vuxna runt vår son som förstår sig på honom och hans bästa och en ny assistent blir det ta mig sjutton oavsett vad den nuvarande säger

P.u.n.k.t s.l.u.t

Jag har fått frågan: Var får du all kraft ifrån ?

Jag vet inte... och jag försöker att låta bli att tänka på det allt för ofta, för bara tanken får mig att bli utmattad.

Mitt liv har aldrig varit utan oro och bekymmersmoln - så jag vet inte hur ett "smärtfritt liv utan bekymmer " är.

Min älskade Mamma hade ett svårt hjärtfel och min Pappa var nästan aldrig hemma under min uppväxt, han prioriterade sitt arbete. Det gjorde han ända tills han gick i pension, men då hade Mamma redan gått bort.

Dom sista åren innan hon dog var hon mycket sjuk och det blev många turer med ambulans med henne in till sjukhuset och långa sjukhusvistelser, på den tiden var mina 3 äldsta barn småttingar. Men jag fanns vid Mammas sida på sjukhuset, natt och dag när hon behövde mig och jag fanns till hands för mina barn, allt går.

När Mamma dog för 10 år sedan blev det ett oerhört tomrum, min älskade Mamma och bästa vän var borta för alltid.

Visst har jag kraschat - och det rejält men jag har rest mig ur askan och plockat ihop bitarna av mig själv och gått vidare, något ärrad för varje gång men det måste vara något superlim jag lagat mig själv med för fogarna verkar hålla.

Jag laddar mina batterier med långpromenader med mina älskade hundar, ni kan inte ana hur mycket kärlek och energier dom delar med sig och dom får lika mycket tillbaka av mig. Under dessa prommisar tänker jag och funderar ut nya lösningar på problemen i livet som dyker upp.

Jag har 4 underbara barn, 2 av dom behöver lite extra stöd - men alla är precis lika viktiga och älskade och värdefulla och alla har dom sina med och motgångar i livet - precis som vi alla människor har.

Lilleman och hans skolgång tar mycket av min tid nu, ja snarare just skolsituationen för här hemma är det inga som helst bekymmer med honom.

Pratade med "vår" sköterska på Bup idag och det är så bra att vi har deras stöd i detta med skolan. Hon berättade att det var andra barn  med särskilda behov på samma skola som har bekymmer.

Då fick jag en tanke...

Att starta en föräldragrupp för oss föräldrar som har barn som behandlas illa på den skolan, jag ska fundera vidare på det.

Jag vet att det tar av ens fritid att driva en sådan grupp, men jag  vet också att jag har drivkraften och jag sitter inne med kunskaper om LSS och om jag bara kan hjälpa ett endaste barn till förutom Lilleman så gör jag det så gärna.

Dessa barn och föräldrar ska veta att dom inte är ensamma.

Många föräldar som har barn med särskilda behov vet inte vilka rättigheter dom har, för skolan matar i dom allt om skyldigheter.

Men eftersom jag själv jobbar inom LSS och har ett brinnande intresse även för Skollagen och Likabehandlingsprogram så vet jag en hel del vid detta laget.

Och genom negativa erfarenheter vet jag också att man får inga förbättringar om man inte slåss för dom och vet vilka lagar och punkter man ska trycka på.

Jag har svårt att släppa tankarna på detta område fast jag lovat mig själv att ta några dagars timeout för att ladda energidepåerna.

Nu ska jag gå och tänka på  och göra något helt annat än detta, men först ska jag tillägna denna låt till varenda barn på jorden och särskilt till alla er som har behov av extra stöd och en extra skyddsängel som vakar över er    och till alla er föräldrar säger jag: Ge aldrig upp, inget är omöjligt - det omöjliga tar bara lite längre tid!

Älska mig för den jag är:

http://www.youtube.com/watch?v=DZvJpvXqHJM&feature=related

Vi började dagen med en härlig sovmorgon igen och efter det har det varit myspys här, ingen stress inga måsten - bara ta det lugnt och vara. Det är precis vad vi behöver.

Lillemans fot blir allt bättre men rehabiliteringen av hans själ kommer att ta tid.

Här hemma är det inga som helst bekymmer med honom, han är så lugn och go och underbar ( som vanligt med andra ord ) men i skolan har det ju som bekant varit oerhört turbulent.

Ringde skolan idag och pratade med resurspersonen, talade om för henne att vi håller Lilleman hemma ett tag framöver, han ska inte behöva må dåligt mer i skolan.

Lilleman har skrivit på sin bok, han älskar att skriva.

Jag jobbar halvdag, har tagit vab halva dagar fram till mitten på nästa vecka och imorgon börjar min 3 dagars långledighet - en efterlängtad sådan.

Imorgon ska vi julpyssla och försöka oss på ett pepparkakshus, det ska bli trevligt .

Negativa energier har förpestat vår tillvaro ett tag så nu stänger vi ute dom i några dagar och ägnar tiden åt trevligare saker istället.

Lilleman  är hemma från skolan idag och jag ska hålla honom hemma veckan ut, han är något bättre i foten idag men hans själ behöver också få lugn och ro från alla bråk med skolpersonalen.

Vi behöver alla en boost med positiva energier nu.

En morgon sa Lilleman : Mamma vilket underbart liv vi har här hemma  , då satt vi i soffan med alla hundarna och våra röda filtar på och myste när vi såg på Julkalendern. Åh vad jag önskar att han skulle få känna att livet även kan vara underbart utanför hemmet  .

Vi tog en välbehövlig sovmorgon idag, vad skönt det var att vakna vid tio tiden och vi var alla helt utvilade.

Idag finns inga måsten fram till klockan 16, vi ska  mysa, baka och julpynta ja lite tvätt och städ står på schemat med men det är ju den vardagliga biten man alltid ändå har och nu när jag har en så bra ny dammsugare som Lilleman valde ut så är det roligt att dammsuga .

Vi får leta fram julskivor så vi får in rätta feelingen här hemma, lite snö har vi ute nu men den töar redan idag , skulle väl komma mer av den varan till helgen tror jag, hoppas Lilleman är helt bra i foten tills dess så vi kan gå till pulkabacken då om det inte stormar och yr för mycket  bara.

Jag jobbar kvällen idag och imorgon så vi hinner myspysa i många timmar innan dess, sedan ska han hem till sin Pappa och där får han ha det lugnt och skönt med.

Vi önskar er alla en härlig dag - var rädd om er   

Efter en mycket turbulent termin känner vi att den
situationen som är idag får helt enkelt inte fortsätta.

När vår son började på skolan var han en nyfiken glad
kille, som var förväntansfull över att allt nytt han skulle få lära sig i
skolan.

Han tyckte det var roligt att gå till skolan.

Eftersom han har Asperger har han svårt med sociala
kontakter och ostrukturerad tillvaro.

Med tiden började det bli jobbigare, han hamnade i
konflikt med andra barn och vuxna.

Han fick en resursperson och läget lugnade ner sig.

Hade resurspersonen utbildning för detta ?

Nej, men personkemin fungerade mellan honom och vår son
och vi föräldrar märkte stor skillnad på vår son.

Var skoldagarna alltid perfekta och utan konflikter ?

Nej, men jämför man med hur han mådde då och nu är det
som natt och dag!

Han var inte på långa vägar så utåtagerande som han är
idag.

Vi har påpekat vid flertal tillfällen om hur det kommer
att gå om man väljer att ta bort en person som är viktig för vår son – vi känner
honom bäst för han är ju vår son.

Dom stora bekymren satte igång efter skolstarten i åk 2.  

Ny resurspersonal började som han skulle lära känna, även
andra nya vuxna runt honom.

Var hans tillvaro strukturerad från skoldag 1 ?

Nej det var den inte.

Loggbok och individuellt schema fick han inte förrän
långt in på terminen, dessa är oerhört viktiga att ha från start.

Har skolan hållit på rutiner och struktur ?

Nej, det tycker vi inte.

Det finns brister, bland annat  missar  med att förbereda honom i tid för nya saker, som
tex när klassläraren bestämde sig för att plötsligt en dag får inte barnen
sitta på bänkarna och se på tv, nu ska dom sitta på stolarna – det kan tyckas
som en världslig sak, men för honom är det inte det - det är en förändring i
rutinerna.

Matsituationen ( var han ska äta) har man ändrat sig med
fram och tillbaka.

Klasslärare som skriker tillbaka på honom och själv
använder fula ord och beter sig illa.

I skollagen 6 kapitlet
står bland annat: Det finns också ett direkt förbud för vuxna i skolan att
kränka ett barn eller en elev – till exempel ge nedsättande kommentarer.

Enligt Värnamo kommuns
Likabehandlingsplan / plan mot kränkande behandling 2011-2012 ska samtlig personal
vara goda förebilder.

Har ni haft brist på information om hur ni ska uppträda
mot vår son ?

Nej, både vi föräldrar och personal från Bup har gett
tydlig information , muntlig och skriftlig om hans Asperger  samt hur man ska bemöta honom.

Var är vi idag ?

Vi har en son som vantrivs i skolan, han vill inte gå
dit.

Han har tappat lusten att lära sig nya saker, skolan
känns meningslös och han tycker att läraren är en glädjedödare.

Han är ilsknare än någonsin i skolan och får utbrott i
stor utsträckning och allt han har att säga hemma om skolan är negativt. Respekten
och tilliten till klassläraren är borta.

Vi upplever att han per automatik många gånger blir
syndabock om något har hänt.

Vad var det som gick fel?

Varför har det blivit så här ?

Vad ska ni göra för att rätta till bristerna ?