Efter en mycket turbulent termin känner vi att den
situationen som är idag får helt enkelt inte fortsätta.

När vår son började på skolan var han en nyfiken glad
kille, som var förväntansfull över att allt nytt han skulle få lära sig i
skolan.

Han tyckte det var roligt att gå till skolan.

Eftersom han har Asperger har han svårt med sociala
kontakter och ostrukturerad tillvaro.

Med tiden började det bli jobbigare, han hamnade i
konflikt med andra barn och vuxna.

Han fick en resursperson och läget lugnade ner sig.

Hade resurspersonen utbildning för detta ?

Nej, men personkemin fungerade mellan honom och vår son
och vi föräldrar märkte stor skillnad på vår son.

Var skoldagarna alltid perfekta och utan konflikter ?

Nej, men jämför man med hur han mådde då och nu är det
som natt och dag!

Han var inte på långa vägar så utåtagerande som han är
idag.

Vi har påpekat vid flertal tillfällen om hur det kommer
att gå om man väljer att ta bort en person som är viktig för vår son – vi känner
honom bäst för han är ju vår son.

Dom stora bekymren satte igång efter skolstarten i åk 2.  

Ny resurspersonal började som han skulle lära känna, även
andra nya vuxna runt honom.

Var hans tillvaro strukturerad från skoldag 1 ?

Nej det var den inte.

Loggbok och individuellt schema fick han inte förrän
långt in på terminen, dessa är oerhört viktiga att ha från start.

Har skolan hållit på rutiner och struktur ?

Nej, det tycker vi inte.

Det finns brister, bland annat  missar  med att förbereda honom i tid för nya saker, som
tex när klassläraren bestämde sig för att plötsligt en dag får inte barnen
sitta på bänkarna och se på tv, nu ska dom sitta på stolarna – det kan tyckas
som en världslig sak, men för honom är det inte det - det är en förändring i
rutinerna.

Matsituationen ( var han ska äta) har man ändrat sig med
fram och tillbaka.

Klasslärare som skriker tillbaka på honom och själv
använder fula ord och beter sig illa.

I skollagen 6 kapitlet
står bland annat: Det finns också ett direkt förbud för vuxna i skolan att
kränka ett barn eller en elev – till exempel ge nedsättande kommentarer.

Enligt Värnamo kommuns
Likabehandlingsplan / plan mot kränkande behandling 2011-2012 ska samtlig personal
vara goda förebilder.

Har ni haft brist på information om hur ni ska uppträda
mot vår son ?

Nej, både vi föräldrar och personal från Bup har gett
tydlig information , muntlig och skriftlig om hans Asperger  samt hur man ska bemöta honom.

Var är vi idag ?

Vi har en son som vantrivs i skolan, han vill inte gå
dit.

Han har tappat lusten att lära sig nya saker, skolan
känns meningslös och han tycker att läraren är en glädjedödare.

Han är ilsknare än någonsin i skolan och får utbrott i
stor utsträckning och allt han har att säga hemma om skolan är negativt. Respekten
och tilliten till klassläraren är borta.

Vi upplever att han per automatik många gånger blir
syndabock om något har hänt.

Vad var det som gick fel?

Varför har det blivit så här ?

Vad ska ni göra för att rätta till bristerna ?