No I don´t miss my cupcakes   

Sedan 13/1 2011 har jag tappat 18 kilo fett, inte konstigt att livet känns lättare 

Men kampen mot kilona fortsätter, det är ingen bantning - det är en ny livsstil!

Torsdag igen.. vart tar tiden vägen???

Skippade butikernas tjejkväll och stannade hemma för att städa och tvätta istället, hellre göra det idag än att ha det i helgen.

På lördag är det marknad i stan och Valborg, blir en lugn familje valborg, vi knallar väl ner till stan och ser på pinnhögen.. ehh förlåt jag menar Majbrasan som ligger på en flotte i pölen .. nej..ån Lagan. Och på kvällen blir det fyrverkerier.

Jag kan inte låta bli att jämföra med Haparandas Majbrasa.. där snackar vi om en brasa och Torneälven..  vad är väl Lagan jämfört med Torneälven.

Nåja allt har sina minus och plus sidor.. alltså plus för vännerna,  Tornedalens Majbrasor och Älven, Midnattsolen och sommaren ( utom myggorna)

Minus för saknaden av vännerna där uppe, dom långa kalla vintrarna, långa avstånden

plus för Smålands goa sommrar och korta vintrar, korta avstånd och goa vänner

minus för små Majbrasor och för en liten å    

puss och kram skumbanan!

wow vilket underbart väder vi har haft, så lovely!

Vad har hänt här då ?  Jag har haft alla mina underbara barn hemma . Det har grillats både lax, grillspjut och senapsmarinerade biffar och vi har njutit av sommarvärmen ute på altanen och invigt dom nya sofforna som min supersnälla pappa byggt, han ska även snickra ihop ett nytt bord som vi ska ha där ute och idag fick jag med mig sambon på powerwalken - plötsligt händer det   

Har även smaskat i mig jordgubbar med Ellen, dom var så goda.. men jag saknar blodapelsinerna.  

trött mamsen...

mina darlings Ellen ( som var vit och nybadad igår...) och Daisy som ska badas imorgon

Ironiskt nog med tanke på gårdagens inlägg här i bloggen...

Fick syn på denna hatiska lapp idag när jag skulle föra Oscar till biblioteket ...

Alltså är jag en hjärtlös människa... men en stolt sådan.. då jag haft all anledning att hålla min dotter från hennes far och hans släkt...

Den arga mannen som skrivit lappen skulle kanske fundera på att det ofta finns en anledning till att mammor gör som dom gör....

Och min dotter har då verkligen inte blivit en hjärtlös människa pågrund av att jag skyddat henne.. tvärtom - en människa med större hjärta än hon får man leta efter

Jag berättar inte detta för att någon ska tycka synd om mig – jag berättar det för att jag vet att det finns så många andra där ute som går igenom liknande helvete och för att ni ska veta att ni inte är dumma, fula, värdelösa eller något annat hemskt.

Hade någon för drygt 20 år sedan sagt att min framtid skulle se ljus ut med flera härliga barn och och hundar så hade jag aldrig trott på det...

Jag var snarare tacksam för att jag var vid liv, varje dag var en kamp. Min dåvarande kille hade ett minst sagt udda sätt att visa sin kärlek och uppskattning på. Han använde nävarna till att visa det.

Jag var inte mer än 16 när jag blev tillsammans med honom, jag ångrar så att jag över huvudtaget kunde bli kär i ett sånt simpelt svin... Men han hade en otrolig charm och glimten i ögat. Vi hade inte varit tillsammans så särskilt länge innan han strulade med andra tjejer på fyllan  till att börja med , jag var så jäkla dum och förlät honom - jag älskade ju denna kille så jag blev helt förblindad och tappade allt förstånd.

Med tiden började han visa sin svartsjuka sida, jag fick inte längre ha kvar mina kill kompisar, han valde även vilka tjej kompisar jag skulle få umgås med.

Sakta men säkert såg han till att jag inte hade något självförtroende kvar alls. Jag blev gravid och han blev jätte glad, vilken stolt blivande pappa han var! Jag mådde bra när han var glad och uppåt. Han var snäll och kärleksfull, men detta skulle snart vända.

Många var gångerna när han klippte till mig, jag kunde se när han skulle få ett utbrott. Hans ögon svartnade och han började skaka, jag försökte tala lugnt till honom då, för jag visste att ibland kunde jag avstyra det hela. Jag vet inte hur många gånger jag vaknat mitt i natten av att hans händer tog strypgrepp om min hals och han var helgalen .

Det värsta var nog den gången jag var höggravid och tog honom på bar gärning när han var otrogen med en tonårstjej, smärtan i själen samt den smärta han orsakade fysiskt var något grymt. Han sparkade mig rakt på magen och hotade kasta ner mig för trapporna, jag lyckades ta mig därifrån illa kvickt, för jag insåg snabbt att inget i världen skulle kunna lugna ner honom denna gången.

Det var rätt lugnt sen ett bra tag, vår lilla dotter föddes och lyckan var total. Jag förlät ju varje snedsteg han gjort min dummer...

Lyckan varade väl ca 3 månader, sedan började han supa och ränna med sina vänner igen.

 Han blev hotfull och krävde pengar av mig till sprit. på den tiden hade varken han eller jag särskilt bra ekonomi, men jag ville inte ge honom några pengar till sprit, för jag behövde dom ju till blöjor och allt annat viktigt.

 När jag  nekade honom pengar blev han förbannad, kallade mig för hora och klippte till  mig. Men för en gångs skull stod jag på mig och gav inte efter. Detta måste ha retat honom för han tog en hink med skurvatten och hällde den rakt över mig...

Jag minns en annan gång när vi åkte i bilen, jag kommer inte ihåg orsaken till hans utbrott denna gång men det hela slutade med att han tog luren till mobiltelefonen ( en sån där gammal nmt modell) och slog mig i huvudet med full kraft, jag vädjade till honom att lugna ner sig, då vi hade vår lilla dotter med.

Jag har under årens lopp förträngt så mycket av "mitt tidigare liv", men med tiden har allt börjat komma upp till ytan igen.

En sommarkväll kom hans vänner förbi, han var full som vanligt och irritationen hängde i luften. Av någon anledning blev han förbannad på en av killarna som var med sällskapet. Han tog ett baseboll slagträ och började slå honom, han slog denna killen nåt fruktansvärt. Jag vågade inte göra någonting, för jag var övertygad om att han denna gång skulle slå ihjäl mig.

De andra försökte lugna ner honom, men inget hjälpte. Att denna killen inte blev ihjälslagen är ett under.

En annan sommarkväll var vi inne i stan och promenerade, vi gick vid älvstranden. Vi kom till en båtkaj, plötsligt ser han på mig med ett hånflin:

- jag skulle kunna slänga ner dig i vattnet, ingen skulle ändå höra om du skrek efter hjälp. Kanske jag gör det och ser på när du drunknar i det djupa vattnet.

Det gick en isande känsla genom min kropp, jag försökte tala lugnt med honom och hastade mig bort från kajen. Denna gången fick jag fortsätta leva tänkte jag med en lättnad.

Tack vare vänner fick jag tillslut styrkan att lämna honom.

Jag visste att hans skulle bli galen av ilska. Periodvis bodde han hos en kompis, dvs de hade perioder då de drack sprit, ägnade sig åt kriminella aktiviteter osv. De här perioderna såg jag inte mycket till honom. Han sov hos sin kompis, hans vänner höll även koll på vad jag gjorde och rapporterade allt till honom.

Jag lyckades få ur mig en dag när han var nykter att jag ville att vi skulle dela på oss, det var så konstigt för han tog det hela så lugnt. Jag hade förväntat mig slag  och skrik.

Men det skulle senare visa sig att det var lugnet före stormen...

Några dagar efter låg det ett brev i brevlådan, det var ett flera A4 sidor långt avskedsbrev från honom.

Han hade ritat sin egen dödsannons och skrev sida upp och sida ner hur han inte kunde leva utan mig. Det patetiska var att längst ner på varje sida stod det: RING MIG IMORGON, fast han enligt brevet skulle göra självmord samma dag som jag fick det...

Jag ringde honom aldrig, däremot åkte jag och en väninna iväg och förde hans saker, han bodde hos sin vän nu. Jag hade vår dotter med mig. Han var full som vanligt och någon tonårstjej satt i hans knä, han blev kolsvart i ögonen när han fick syn på mig och flickan.

Han steg upp och gick mot mig, jag sa till honom lugnt att jag kommit med hans tillhörigheter då han ej hämtat dom.

Han klippte till mig rejält och gapade, jag bad att han skulle lugna sig för jag hade ju vår 5 månader gamla dotter i famnen, jag var livrädd för att hon skulle bli skadad. 

Jag skyndade mig ut ur huset, sprang in i bilen med dottern i min famn.Nu äntligen skulle jag få ett lugnt liv trodde jag...

Men det var långt ifrån lugnt det skulle bli...

Jag trodde att jag skulle få frid nu men ack så fel jag kunde ha.

Han fortsatte förfölja mig flera år efteråt.

Han hotade att döda mig, enligt honom skulle det vara rättvist för vår gemensamma dotter om hennes mamma var död och hennes pappa satt i fängelse - för då skulle hon inte ha någon, hur sjuk kan en människa vara ??  För detta fick han böter.. en dryg tusenlapp.. för olaga hot.

 Jag träffade en ny man och det väckte ännu större ilska hos mitt ex. Vi fick en dotter tillsammans 1993. En sommarkväll när jag var ute och gick med barnvagnen med mina flickor kom mitt ex körande med bil mot mig, han svängde upp på trottoaren och jag hann precis i sista stund väja undan med flickorna.

Varför kan han bara inte låta mina barn vara ifred?? Tänkte jag, ok om han hatar mig men barnen då...

Har du någon gång känt dig så in i helvete hatad av den du älskat?

Jag kan lova dig att det inte är samma hisnande underbara känsla som när man blir älskad.

Har du någon gång vaknat av att ha din älskades händer omkring dig?

Det har jag - hans händer var runt min hals när jag vaknade mitt i nätterna, och det var inte av ömhet han hade dom där. Känslan av att vakna av att man håller på att strypas - det är grymt.

Lika grymt som att bli i tutad av den man älskar att man är: dum, ful och vidrig. Att man ska vara glad att han över huvudtaget vill bo ihop med en.

Och smärtan av att få ett knivhugg i benet känns ända in i själen.

Vet du hur det känns att bli biten på kinden ?   Jag vet...det gör förbannat ont..

 Han sa något till mig en gång när vi var på samma uteställe, musiken var så hög så jag hörde inte , jag lutade mig fram.. då bet han mig rejält.

Varför gjorde han allt detta ?

Jag vet inte, det kan endast han själv svara på.

Kanske för att han växte upp med en pappa som slog hans mamma, men om man nu sett någon behandla någon annan så illa...

Varför då själv utsätta någon man påstår sig älska på samma vis ???

Jag har under åren klandrat mig själv, jag skämdes.

Jag har varit rädd och ledsen och jag har hatat och varit bitter.

Men tillslut insåg jag att det han gjorde var aldrig mitt fel, det var inte mitt sätt att vara, mina kläder, mitt sätt att prata med andra som var fel..

Jag har även insett att hata och vara bitter är ingen lösning, han förstörde så många år av mitt liv så varför skulle han i sin frånvaro få fortsätta förstöra ännu fler.

Idag är jag inte rädd för att möta honom, mitt självförtroende är tillbaka och min själ ligger inuti en skyddsmur av pansar dit endast mina barn och hundar kan nå.

Jag undrar om han idag skulle våga möta mig utan att vika undan sin blick, jag lovar jag skulle inte vika undan jag skulle gå rakt emot honom och säga : DET VAR DU SOM GJORDE FEL!

Ingen förtjänar att bli behandlad så och nej tiden läker inte alla sår - men du lär dig leva med ärren!

Ändå är jag stolt, jag är stolt för att min äldsta dotter är underbar, godhjärtad och duktig, jag är stolt över att jag lyckats hålla henne borta från hennes pappa och hans släkt i nästan 20 år och jag ångrar inte en endaste gång att jag födde henne, hon är så viktig för mig.

en låt som tyvärr är så mitt i prick :http://www.youtube.com/watch?v=AKXR0mR9raE

Startade dagen med en mixpåse och en stor mugg kaffe, sen var det dax att koppla hundarna klockan 8  och ge sig ut i det underbara soliga vädret.

Dagens powerwalk gick till den andra större sjön som ligger längre bort, vet ej hur långt det är dit men många goa kilometrar blev det.  

väl framme njöt vi av utsikten och sjöluften  en liten stund

det var lugnt och skönt där, men så var vi ju tidigt i farten idag.

Supersmutsig Ellen vid sjön ( tur jag inte hade badat hundarna innan )

på hemvägen hittade vi vitsippor, det är så vackert med alla dessa vitsippor som blommar lite här och där:     

Life is good today   

Igår firade vi Oscars 8 årsdag, han hade en härlig dag som firades från tidig morgon till sen kväll.

Bästa presenten var att få gå och titta på IFK superettan matchen på Finnvedsvallen:

Givetvis kalasades det med Galaxtårta dagen till ära:

Ikväll tog Nathalie och jag en långprommis med mina lurviga damer, härligt ljummen kväll med mycket folk på stan och vi såg en fin stor fullmåne på himlen ikväll:

Satt och tittade på bilder på datan.. hittade en som togs för 4 månader sedan..

På den tiden pluffsig som en isbjörn  jämt ont i lederna..hmm rätt lat.. och inte särskilt pigg:

4 månader och en massa träning och powerwalk, blodapelsiner och nutrimix senare.. ingen ledvärk mer, mycket piggare och full fart och 4 klädstorlekar och drygt 15 kilo  mindre:

Träning lönar sig och vet ni vad.. det är ROLIGT