Lilleman fick antibiotika för sin infektion igår, så nu ska det väl vända och bli bättre för var dag. Han är vid gott mod och längtar efter att bli frisk igen.

Vi fick träffa en super trevlig läkare som arbetat uppe i Pajala.

Allt har någon mening... när vi skulle gå till Apoteket inne i stan så var det givetvis stängt pga något med datasystem.. ja nåt sånt stod det på lappen.. jag muttrade och svor lite, så vi fick traska neråt mot Storgatsbacken.

När vi promenerade ner fick jag syn på en äldre man som låg på gågatan vid Hotellet. Det gick folk förbi och glodde så  jag gick fram och frågade hur det var med honom, han ville ha hjälp med att komma upp. Jag fick 2 män att hjälpa mig att lyfta upp farbrorn och dom satte han på en bänk, sen försvann dom hjälpredorna.

Det blödde rejält från 2 jack han fått i huvudet så jag ringde 112 och beställde en ambulans till fabrorn sen kilade jag snabbt in på Hotellet för att hämta papper så vi skulle kunna få lite stopp på blödandet.

Farbrorn verkade lite vimsig och frågade flera gånger om jag var troende, näe svarade jag varje gång, jag är inte troende på det viset - men jag tror på det goda hos människan.

En gång sa han : men jag är inte en god människa - varför vill du hjälpa mig ?

Då svarade jag : Oh ja du har också något gott i dig   .

Han tackade så mycket och sa att jag var snäll och berättade att hans bortgångna mamma var djupt troende. 

Tillslut kom ambulansen och hämtade mannen, jag sa till honom : var rädd om dig nu och hejdå.

Det som förvånar mig mest är alla människor som gick förbi, en del stannade till på avstånd och glodde andra bara glodde och gick...

Hur är dom funtade egentligen ??

INGEN erbjöd sig frivilligt att hjälpa till.. dom såg att där står man med en hostande liten grabb och försöker se efter honom samtidigt som man ska hjälpa en blödande man..

En sak är säker.. i denna stad ska man akta sig för att ramla och bli liggande på marken.. för här går folk bara förbi och ser dumma ut! Jag blir spyfärdig av sådana självupptagna människor.

För mig är det en självklarhet att stanna och hjälpa en medmänniska, det stjäl inte mycket av någons tid att hjälpa, larma sos och stanna kvar och tala lugnt med den skadade tills ambulansen kommer.

Lilleman tog det hela bra, jag frågade om han var rädd, näe mamma sa han jag har sett värre saker i Nyheterna på tv och då har jag inte drömt mardrömmar.

Jag förklarade för Lilleman att när man ser att någon har ramlat och slagit sig  ska man hjälpa den personen, och att man ska stanna kvar tills ambulansen har kommit. 

Han svarade: Vilken tur mamma att du kan sånt där med att ta hand om blödande människor för du är duktig på att plåstra om.