Igår råkade jag utför något riktigt ruggigt, satt i soffan med min kaffemugg när jag plötsligt fick svårt att andas.. hur jag än kippade efter luft lyckades jag inte fylla lungorna och att försöka andas ut var lika jobbigt.  Hjärtat rusade och höger sida av kroppen började domna och jag kände en obehaglig yrsel ja man var helt väck.

Jag trodde jag skulle dö, tog mig in i köket och halvt förvirrad tänkte jag att nä jag får nog ringa 112 och be dom skicka en ambulans.

Det var så hemskt att inte kunna andas ordentligt,  tog mig ut på trappan och försökte ta det lugnt.

Insåg att det var panikångestattack jag fått..funderade medans jag hade svårt att andas att dom lär inte hitta något fel på mig på sjukhuset ändå om jag åker in och tänk om barnen och jag skulle missa vår resa.

Det slog mig att jag har Atarax i köksskåpet mot allergi och den medicinen ger vi ju till en del vårdtagare med ångest - så jag tog mig en dos.. funderade även på både ventoline och bricanyl - men vad hade dom hjälpt.

Ataraxen tog bort det värsta av attacken och efteråt var jag så trött och lipfärdig, ångesten var liksom bedövad. Jag har aldrig tidigare varit med om något så här otäckt och jag önskar innerligt att jag aldrig mer behöver uppleva det heller.. fast nu har jag ångest för att jag ska få panikångest hux flux sådär bara.

Berättade för sambon när han dök upp här hemma på kvällen om vad jag råkat ut för - men han bemödade sig inte ens att svara...

Nåja.. imorgon åker 2 av barnen och jag på semester till Helsingfors ( number 3 var i Helsingfors när jag var till Tornedalen) , blir skönt med miljöombyte - givetvis kommer jag att sakna min stora duktiga grabb och alla hundarna.

Sedan siktar vi framåt:

Har även börjat dra i trådarna på mitt liv och ska fortsätta med det när jag kommer hem - för det måste bli en stor förändring här.

Det är inte meningen att den ena kan komma och gå och ha ett jävligt bekymmersfritt liv och endast ha sig själv att tänka på medans den andra ska ta hela biten med hus och barn,inköp, skolor och annan skit.. Och JA jag har pratat med vederbörande så många gånger - detta är inget nytt fenomen..

Jag tar ingen skit mer.

Ibland behöver man ruskas om för att vakna upp - TACK Mr Panikångest för att du fick mig att vakna till! Du är en jäkligt otrevlig ny bekantskap - men tyvärr så nödvändig..

Allt som sker har en mening - både det goda och det onda

http://www.youtube.com/watch?v=7vXka1HAtoQ